Sveriges kärnavfallshantering i ett internationellt perspektiv

Jag var den 4:e december i Uppsala på några föreläsningar/samråd som regionförbundet i Uppsala län hade anordnat. Många olika typer var inbjudna, vi från MFK, några från MILKAS, handelskammaren var representerad, olika universitet, Vattenfall med flera. De hade fixat fem olika föreläsare. 

Först ut var Per Brunzell, konsult och tidigare VD för Westinghouse. Han pratade om vart kärnavfallet idag finns och hur det rör sig över jorden. Det var riktigt intressant och han var en duktig och rolig föreläsare. Fick publiken att lyssna. Det han öppnade med var att konstatera att ett kärnkraftverk faktiskt är en elfabrik och inte en avfallsfabrik. Likt all annan industri produceras dock avfall, som ofta också är hälsovådligt. Det är inget som är unikt för kärnkraften. Faktum är att volymen avfall är mycket liten i ett kärnkraftverk. All elproduktion från sveriges kärnkraftverk ryms idag i två bassänger. Där ligger det också utan att på något sätt kunna skada något/någon. Totalt i världen finns det 120 000 ton avfall och det ökar med 7 200 ton varje år. Det är nästan löjeväckande att avfallsfrågan/använtbränslefrågan har fått ett så stort genomslag.

Per tog också upp det faktum att det är en fattigdomsfråga. Han påstod att "utan kraftfulla åtgärder kommer år 2030 1,4 miljarder människor vara utan el. Även det att 20 % av jordens befolkning konsumerar 60 % av all producerad elektricitet kanske bör förändras. Till det hör att Kina oich Indien tillsammans förbrukar cirka 13 %. Vad som heller inte är helt välkänt är också att 80-85 % av allt bränsle producerat i Västerås exporteras samt att 20 % av bränslet som används i Frankrike kommer från Västerås. Det här är detaljer som måste lyftas fram! Sverige skulle kunna bli rikt om uran skulle börja brytas. Tänk vad som skulle hända med en ort i Norrland om man tillät uranbrytning. Vi snackar många arbetstillfällen!

Nästa man ut var Jan Blomgren, professor i kärnfysik vid Uppsala universitet. Superbra föreläsare! Sjukt bra nästintill! Han skrädde inte orden om vad han tyckte direkt. Han hade dock fått nytt jobb... på Vattenfall. Klart de vill ha den kompetensen! Hoppas att de låter honom säga vad han vill och tycka och tänka högt. 

Hans tema var transmutation och vad det forskas om i Sverige och världen. Här är väl förmodligen Johan nästan lika duktig och kunnig. Jag är ju bara en sketen strålningsfysiker. Några viktiga punkter fanns det dock som jag vill ta upp. Det är ju egentligen bara fissionsprodukter som behöver lagras på ett sätt att de skall hållas borta för allmänheten, resten är alfastrålande och skadar inte om man inte äter det, eller intar det på annat sätt. Ungefär som bensin eller fotogen. Det skall man inte heller inta men ändå lagras inte det 500 meter under marken i kopparbehållare inbakade i betonitlera. 

Han påpekade också att cirka 1/5-del av elektriciten från svenska kärnkraftverk kommer från fission av plutonium (neutroninfångning av U-238 -> Pu-239). Johan rättade det senare till att vara cirka 1/3-del. Ganska intressant att vi redan bränner en del av det som "vi" "vill" lagra. 

Sen kommer bästa citatet:

Kärnkraft är "dubbelt så dyrt med dagens transmutation... eller ungefär lika dyrt som vindkraft utan subventioner." Det bör man minnas! Vindkraft är tamejfan inte billigt och den som påstår det ljuger. Tekniken för transmutation blir dock billigare och billigare. 

Han snubbade vid profileringen också. En fusionsnubbe frågade om han inte tyckte det var ett problem. Han sa "nej." pga att han anser att det är så mycket enklare att gå direkt och bygga en bomb av uran-235 istället. Han gav flera anledningar men två är:

1. Det är lättare att isotopsseparare U-235 från U-238 pga av masstal än vad det är att separera Pu-239 från Pu-240. Mao, gräv en grop och ta upp lite uran istället. 
2. I en reaktor som används till elförsörjning får man problemet med att bränslet bara får vara i en härd en kort tid eftersom man annars får för mycket Pu-240. Man får alltså inget vapenplutonium på direkten utan man måste separare en hel del (om mängden Pu-240 överstiger 7 % blir det ingen bomb). 

Med andra ord, anrika uran eller bygg en forskningsreaktor. Visst, civil kärnkraft kan leda till kärnvapen men det är en extrem omväg och resurskrävande. Vi måste dessutom komma ihåg, sist jag kollade så är inte cencur av vetenskap okej. De som vill ha kärnvapen kommer att skaffa sig det ändå, oavsett civil kärnkraft eller. Man får spela andra spel som diplomatiska påtryckningar och FN istället. 

Den tredje föreläsaren talade om SKB International Consultants. Ett litet dotterbolag tillhörande SKB som hjälper andra länder i världen med deras hantering av radioaktiva preparat från kärnkraft och sjukvård med mera. Det var också ganska intressant men lite mer faktaspäckat. En grej som var intressant var något som han påpekade: det finns redan idag avfall. En stängning av kärnkraften kommer inte att leda till färre avfallshanteringar. Snarare tvärtom eftersom transmutation kan hjälpa oss på traven. 

Två andra föreläsare var närvarande också. En professor i psykologi, Britt-Marie Drottz Sjöberg, som talade om attityder och vad folk ansåg om slutförvaring, vilka folk sätter sin tillit till med mera. Mycket siffror här samt att hon bara fick cirka 20 minuter på sig ledde till att man lätt svävade bort. Hon drog massa siffror från Eurobarometern 2002. Ganska intressant men man hade inte tid att sätta sig in i det. Temat var "hur man kommunicerar om slutförvaring i Sverige och andra länder".

Den femte var Mark Elam som pratade lite om historien SKB och KSB-3. Han pratade mest om hur utveckligen hade gått från en bränsletanke till att även tänka på avfallet. Det var inte jääätteintressant men då var jag också lite trött.

Allt som allt var det mycket trevligt och jag fick en privat pratstund med både Per Brunzell och Jan Blomgren. Mycket trevliga båda två med sunda åsikter. Behöver jag säga att MILKAS inte fick så mycket utrymme? Kändes riktigt skönt. 

Hoppas på samma sak som en av föreläsarna. Använd kärnavfallsfonden till något bättre, tex till att gräva vattenbrunnar i Afrika. Skulle göra så mycket mer nytta än detta. Vi kommer ju ändå aldrig lagra något i 100 000 år. Ändå slänger vi ut pengar på det. Galet.

-Nils