Kom just hem igen efter att ha spenderat 3,5 dagar i Aix en Provence med att lyssna på en massa föredrag om högtemperaturreaktorer. Det hela ingår i Euroatom projeket RAPHAEL. Är lite kluven till om det var 3 väl spenderade dagar eller ej. Det var i princip inget om härdfysik överhuvudtaget och eftersom jag är härdfysiker så var jag mer eller mindre lekman där. Allt handlade om material och olika system, tex heat exchangers, material som kan fixa 800+ graders temperaturer, hur grafiten i reaktorerna beter sig under bestrålning och högtemp osv.
Vissa av föredragen var urbotat tråkiga, två timmar tex var enbart om heliumpumpar och de gick in i så mycket detalj att de till och med diskuterade vilka smörjmedel man kan använda i lagren i pumpmotorerna! Det är så långt ifrån det jag sysslar med man bara kan komma och jag somnade till ett antal gånger. Tacka gud för att jag inte jobbar med sånt, fast härdfysik är nog lika tråkigt för dom som smörjmedel är för mig :)
Materialvetenskapen var iallafall riktigt intressant, jag var inte till fullo medveten om vilken utmaning det är att faktiskt bygga grejer som ska kunna fixa 900 grader i 30-40 år utan att gå sönder. Men mest intressant var nog sista föredraget jag lyssnade på som hölls av en AREVA lirare, han pratade en hel del om vilka marknader det finns för högtemperaturreaktorer. Han pekade väldigt snabbt ut att elbolagen, iallafall de europeiska, inte är de minsta intresserade av varken pebble bed reaktorer eller någon annan högtempreaktor(kallar dom HTR från nu för att förenkla skrivandet). De trivs med lättvattenreaktorer, de vet vad de kostar, hur man ska driva dom osv. HTR är för stor osäkerhete för dom utan att än så länge ha någon riktig fördel ekonomiskt. Däremot finns det en ENORM potentiell marknaden att använda HTR för processvärme.
Det som var intressant där är också att den mesta av processvärmen som industrin behöver är höggradig ånga runt 550 grader varm. För de tillämpningarna behöver man helt enkelt inte gå upp till 800-900 grader så som många HTR designer strävar efter, faktiskt måste jag säga att det börjar kännas meningslöst att ens sikta på de temperaturerna, åtminstone till en början. Det känns som det mest logiska vore att designa en pebble bed reaktor som bara drivs vid runt 600 grader, det hade förenklat allt. Man hade sluppit massa exotisk materialutveckling osv och kanske kunnat använda en hel del vanliga industriella komponenter direkt. En sån reaktor hade nog varit jäkligt billig. Hela besattheten med 800-1000 grader verka komma från väteproduktion, men förutom de industriella användningar som redan finns för väte så tror jag väte är en riktig dead end. Hela iden att ersätta flytande bränslen med väte är iallafall i mina ögon så korkat och komplicerar att det verkar helt dödfött. Både batterier och att konvertera väte till flytande bränslen är bättre alternativ till att använda väte direkt.
Nåja det var mitt trötta skrivandet just nu, dags att hoppa i duschen och sen sova! Det var skönt att få se lite solsken under senaste dagarna iallafall!
- Johan
