Märkligt pris av märklig jury

Läser att Andreas Rocksén och Johan Zachrisson fått årets miljöjournalistpris för sin dokumentär "Kärnkraftens bakgård" som handlar om uranbrytning. Hur ska man egentligen reagera på det? Ytterligare ett bevis på att undersökande och granskande journalistik är död. Journalister och reportrar är tydligen fria att skrädda sanningen hur som helst och som bonus bli belönade för det, snarare än att få en utskällning.  

Programmet innehåller så många allvarliga brister att det är svårt att räkna upp eller minnas allt. Tex påstår de att cancerfrekvensen ökat hos lokalbefolkningen, de intervjuade gruvarbetare som hävdade att de kunde "känna strålningen", de påstod att området där man brutit uran är fördärvade för all framtid osv osv osv. Inget av det är sant, deras belägg för ökad cancerfrekvens var en opublicerad och ogranskad "studie" gjord av en professor i statskunskap av alla ämnen. De hade lika gärna kunnat intervjua en bilmekaniker, ekonom eller någon ur annan yrkesgrupp som har noll koll på strålning. Bara för att man är professor och skriver ihop en artikel så betyder det inte att det som skrivits har något värde, speciellt inte då man är LÅNGT från sitt kompetensområde.

Professorn i fråga var i princip den enda "experten" som fick ordentligt uttrymme i programmet. Ingen ifrågasatte hans påståenden. Överhuvudtaget så intervjuades inte en enda person med en gnutta kompetens inom strålskydd så vitt jag minns, förutom intervjun med vattenfalls miljöchef som verkade sönderklippt. De nämnde inte ett ord om att stråldoserna till både arbetare och lokalbefolkning är långt under gränsvärdena. De sa inget om att radon är ett problem i alla underjordsgruvor inklusive våra svenska gruvor och inte ett specifikt problem för urangruvor. De glömde nämna att flera nerlagda australiensiska urangruvor har återställts och att det är lag på att gruvor ska återställas efter drift. De påpekade inte att stråldosen man får under flygresan till australien överstiger den stråldos någon i lokalbefolkningen utsätts för pga gruvdriften. De sa inget om att australiensiska strålskyddsmyndigheten anser uranbrytningen vara säker, fast vem kan lita på myndigheter i ett sånt primitivt tredje världen land som australien?

Summa sumarum, noll vetenskap, en hel del skräckpropagerande och total brist på granskande journalistik. Hade de bara spenderat några timmar med att försöka bekräfta statsvetarens "studie" så hade de sett att det inte finns några belägg för den, hade de bara intervjuat någon vid SSI eller slumpmässigt utvald radiofysiker vid tex Sahlgrenska så hade de inset absurditeten hos alla påståenden som gjordes i programmet. Men gör man det blir det förstås inte lika intressant, för verkligheten är trots allt mycket tråkigare.

Nåja nog med galla om det, en annan sak som slog mig som märkligt är juryn till priset.

Juryn bestod av:
Bo Landin, ordförande i Edbergstiftelsen, filmproducent
Monika Djerf-Pierre, docent i journalistik vid Göteborgs universitet
Lena Liljeborg, vetenskapsjournalist
Pär Holmgren, meteorolog och författare
Paul Hansen, fotograf på Dagens Nyheter 
Pontus Schultz, chefredaktör på Veckans Affärer
Isabella Lövin, Årets Miljöjournalist 2007 och författare till boken ”Tyst hav”
Brita Svedlund, styrelseledamot i MÖF och miljöjournalist

All slags vetenskaplig kompetens lös alltså väldigt starkt med sin frånvaro, med det enda undantaget Pär Holmgren som naturligtvis sysslar med något så långt borta från epidemiologi,

strålskydd och onkologi som man kan komma. Juryns motivering är.

”Juryn prisar Andreas Rocksén och Johan Zachrisson Winberg för att de lyft fram en bortglömd sida av svensk energipolitik, där politikernas och industrins dubbelmoral leder till omfattande miljöförstöring och mänskligt lidande kring urangruvor i Australien. Byggt på god research, ett ifrågasättande arbetssätt och med ett historiskt perspektiv har de givit prov på en klassisk granskande journalistik, som lyfter fram en politisk dimension och ett internationellt perspektiv på svensk energipolitik”.

Ska man skratta eller gråta? Slita håret eller dunka huvudet i väggen? God research? Ifrågasättande arbetssätt? Hur i helvete skulle den juryn ens kunna bedömma ifall det låg "god research" bakom programmet? Vars hittade de det ifrågasättande arbetssättet? Kunde de inte skickat ut en kopia av programmet till 4-5 docenter/professorer i strålskydd för att höra deras åsikter innan de ger ut ett pris? Eller är enda kravet för detta priset att man ska skrämmas så mycket som möjligt? Isåfall så ska jag nog ta och göra ett program om mördarkemikalien divätemonoxid...

Och detta betalar man för genom tv licensen, ännu en anledning till att lägga ner SVT för gott!

- Johan