torsdag 20 november 2008

Censur? Tack, men aldrig i livet.

På SR gavs dödskallemärkningen till den musik som kunde uppfattas som opassande, stötande eller moraliskt förkastlig. Exempel på sådan musik är Emerald City av the Seekers. Med textrader som:

"Children gather fragile flowers,
Stars will sing a lullaby,
You're an angel, fly forever,
Living life behind the sky.",

så förstår man klart att denna låt givetvis bör censureras av staten, eller inte. Anledningen till märkningen är att melodin är tagen från ett gammalt verk av Beethoven och under 60-talet ansågs sådana samplingar vara olämpliga.

Idag läser jag att filmen Twilight (DN) har fått 15-årsgräns av statens biografbyrå. Lite märkligt eftersom filmen riktar sig mot ungdomar som är yngre än 15 år och främst unga tjejer. Det statens biografbyrå har reagerat på är (enligt DN):
  • En vampyr misshandlar på ett ställe en kvinna,
  • en kvinna drar ut en glasskärva ur sitt ben och
  • en vampyr eldas på ett ställe i filmen upp.
Jag har inte sett filmen så jag vet inte om jag kan dela deras bedömning om det är passande eller inte. Men oavsett deras bedömning så är censur inte ok. Staten har inte rätt att sätta åldersgränser. De kan ge ett råd till föräldrar genom att säga att det här innehåller den här filmen, vi tror inte att den passar för barn under 15 år.

Dessutom avgör tidsepoken vad som anses vara passande, därför är censur inget absolut. Det är bara att studera vad som har censurerats förr i tiden och vad som censureras idag. Vad som är opassande skiftar kraftigt. Staten har inte rätt att inskränka individens frihet med hjälp av censur. Låt istället samhället visa vad de tycker är bra, "moraliskt passande", genom en fri och oreglerad/ocensurerad marknad.

Något som också spelar in och som gör att man, förutom det principiella problemet, kan ifrågasätta censur är det faktum att i en fri och globaliserad värld med en världstäckande kommunikation som internet har censur spelat ut sin roll. Det är inte längre möjligt för staten att påverka vad en ungdom ser, alltså rent tekniskt och praktiskt sett. "Opassande" material når ungdomar genom datorn vilket gör att det faktiskt är föräldrarna som bör ges, och skall ha, rätten att besluta om vad deras barn skall se.

Det är dags att ropa hej! och avskaffa statens biografbyrå. Censur är något som är förlegad. Ingen annan, varken myndighet eller privatperson, har rätt kränka individens frihet på detta sätt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag håller med om att det är töntigt att "Twilight" är från 15 år, men jag kan inte hålla med om att den vänder sig till den yngre publiken. Boken vänder sig ju till "unga vuxna", alltså mellan tonåring och vuxen. Är man inte 15 så tycker jag inte att man kan klassas som "ung vuxen"...

Gröna Liberaler sa...

Jag har faktiskt inte läst boken själv. Däremot läste jag det som att filmen riktades mot den yngre publiken.

Konstigt är dock att filmen har rekommenderad 13-årsgräns i USA och 12-årsgräns i Storbritannien och Irland.

Jag tycker att biofilmer skall hanteras på samma sätt som spel. Det vill säga man kan som speltillverkare få sitt spel bedömt och därefter tilldelas spelet en rekommenderad nedre åldergräns. Allt är frivilligt och vilar på personligt ansvar hos föräldrar.