Japp, jag erkänner, jag säljer min kropp för pengar. Jag har en ganska låg timpenning och jag betalar även skatt för de slantar jag tjänar ihop. Vissa hävdar att jag bör värdera min kropp mer men jag tycker det är min kropp och därmed mitt beslut. Även med en låg timpenning blir det ändå mycket pengar, jag säljer inte min kropp korta perioder utan oftare är det flera dagar i taget och ibland upp till en vecka i stöten.
Jag trivs med att sälja min kropp även om jag ibland får göra förnedrande saker. Jag tar ibland piller för att se vad som händer. När man gör det jag gör har man inte så mycket frihet utan man får göra som man blir tillsagd. Jag menar, de betalar ju ändå för en tjänst. Jag gör det ändå, för jag tycker det är värt det. När de säger åt mig att ligga i sängen, då lägger jag mig. När de säger åt mig att äta, då äter jag. Säger de åt mig att ta av mig kläder, då tar jag av mig..
Klart att man vet om riskerna med branschen, det finns de som blir fast och det finns de som mår dåligt. Jag har sett folk däcka av och jag har sett folk offra sitt blod för att få sina pengar. Man gör det ändå, fördelarna överväger nackdelarna. Det finns risker i varje bransch och jag väljer att acceptera mina.
Jag har varit student sedan 2003 och sålde mig själv första gången våren 2005. Jag minns det fortfarande. Efter de första tre veckorna hade jag sår och eksem på min kropp. Jag fick använda steroidsalvor för att hjälpa min kropp att återhämta mig snabbare. En annan gång fick jag en inflammation i en ven av alla nålstick, det fixade jag snabbt med lite antibiotika och sen var det att köra igång igen.
Mina föräldrar vill att jag skall sluta sälja min kropp och det skall jag också göra. I januari månad tar jag min magisterexamen i fysik. Jag har redan fått ett jobb och eftersom jag då har en lön känns det inte lika akut med pengarna. Ändå tror jag inte att jag nånsin kommer att sluta helt. Lockelsen efter snabba och stora pengar kommer alltid att finnas där och även om jag har lön så att det räcker vill man alltid ha mer.
Detta är mitt liv, det är mina beslut som jag har fattat helt frivilligt. Jag accepterar till fullo de risker jag utsätter mig för. Jag gör det för pengarna, för att få det bättre. Ingen har tvingat mig till det jag gör och tittar jag i backspegeln ångrar jag ingenting.
Jag är inte en gigolo men jag kanske är det inte så långt ifrån. Skillnaden ligger i så fall i de tjänster vi utför. Gigolons kropp används i njutningssyfte av köparen. Kanske njuter även gigolon också ibland. För att veta det måste man nog testa på yrket ifråga. Jag säljer min kropp till ett läkemedelsbolag, de testar ny medicin på mig för att studera vilka biverkningar som uppstår.
Jag vet inte hur stora skillnaderna är förutom det faktum att ena tjänsten är olaglig att köpa. Det jag vet säkert är dock: vi tillåter andra att nyttja våra kroppar i utbyte mot pengar.
-Nils
Jag trivs med att sälja min kropp även om jag ibland får göra förnedrande saker. Jag tar ibland piller för att se vad som händer. När man gör det jag gör har man inte så mycket frihet utan man får göra som man blir tillsagd. Jag menar, de betalar ju ändå för en tjänst. Jag gör det ändå, för jag tycker det är värt det. När de säger åt mig att ligga i sängen, då lägger jag mig. När de säger åt mig att äta, då äter jag. Säger de åt mig att ta av mig kläder, då tar jag av mig..
Klart att man vet om riskerna med branschen, det finns de som blir fast och det finns de som mår dåligt. Jag har sett folk däcka av och jag har sett folk offra sitt blod för att få sina pengar. Man gör det ändå, fördelarna överväger nackdelarna. Det finns risker i varje bransch och jag väljer att acceptera mina.
Jag har varit student sedan 2003 och sålde mig själv första gången våren 2005. Jag minns det fortfarande. Efter de första tre veckorna hade jag sår och eksem på min kropp. Jag fick använda steroidsalvor för att hjälpa min kropp att återhämta mig snabbare. En annan gång fick jag en inflammation i en ven av alla nålstick, det fixade jag snabbt med lite antibiotika och sen var det att köra igång igen.
Mina föräldrar vill att jag skall sluta sälja min kropp och det skall jag också göra. I januari månad tar jag min magisterexamen i fysik. Jag har redan fått ett jobb och eftersom jag då har en lön känns det inte lika akut med pengarna. Ändå tror jag inte att jag nånsin kommer att sluta helt. Lockelsen efter snabba och stora pengar kommer alltid att finnas där och även om jag har lön så att det räcker vill man alltid ha mer.
Detta är mitt liv, det är mina beslut som jag har fattat helt frivilligt. Jag accepterar till fullo de risker jag utsätter mig för. Jag gör det för pengarna, för att få det bättre. Ingen har tvingat mig till det jag gör och tittar jag i backspegeln ångrar jag ingenting.
Jag är inte en gigolo men jag kanske är det inte så långt ifrån. Skillnaden ligger i så fall i de tjänster vi utför. Gigolons kropp används i njutningssyfte av köparen. Kanske njuter även gigolon också ibland. För att veta det måste man nog testa på yrket ifråga. Jag säljer min kropp till ett läkemedelsbolag, de testar ny medicin på mig för att studera vilka biverkningar som uppstår.
Jag vet inte hur stora skillnaderna är förutom det faktum att ena tjänsten är olaglig att köpa. Det jag vet säkert är dock: vi tillåter andra att nyttja våra kroppar i utbyte mot pengar.
-Nils
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar