fredag 21 november 2008

Jakten på dysonsfärer


Har nämnt några gånger på min gamla blogg att Freeman Dyson är en av mina förebilder. Förutom att han är en fantastiskt briljant fysiker som borde fått nobelpris så verkar han ha ett unikt sätt att se på saker och ting. En av hans ideer var att om en civilisation blir nog avancerad så lär de förr eller senare vilja ta tillvara på all energi som deras sol producera(en typ 2 civilisation enligt Kardashev skalan). "Enklaste" sättet att göra det, iallafall som vi kan spekulera om nu, är att helt enkelt bygga ett skal runt hela stjärnan. Eller egentligen en massiv mängd fristående satelliter som fångar strålningen och konverterar det till energi. Konceptet har passande nog döpts till Dysonsfär och har dykt upp i lite olika varianter inom sci-fi, tex Ringworld böckerna.

Som tur är så är det inte bara folk som kan flytande klingonska och blir upphetsade av seven of nine som bryr sig om dysonsfärer. Det intressanta med en dysonsfär är att om någon verkligen har byggt en sån grej så är det relativt lätt att observera den. All energi som sfären fångar in måste givetvis även strålas ut från sfären, men spektrumet kommer ha skiftats ner till infraröda området. Om man skulle hitta något objekt som strålar ut lika mycket energi som en stjärna, men uteslutande i infrarött, då skulle det kunna vara en dysonsfär! Det ger en ett lite mer aktivt alternativ till SETI för att söka efter utomjordisk intelligens. Visst känns det långsökt som fan, men det är inte särskilt dyrt att låta någon kolla på massa infraröda bilder så det är iallafall inte "slösaktig" forskning.

Anledningen till att jag skriver detta inlägget är för att jag hittade denna artikeln via bloggen Centauri Dreams (utan tvekan en av mina favoritbloggar)


A Dyson Sphere is a hypothetical construct of a star purposely cloaked by a thick swarm of broken-up planetary material to better utilize all of the stellar energy. A clean Dyson Sphere identification would give a significant signature for intelligence at work. A search for Dyson Spheres has been carried out using the 250,000 source database of the IRAS infrared satellite which covered 96% of the sky. The search has used the Calgary data collection of the IRAS Low Resolution Spectrometer (LRS) to look for fits to blackbody spectra. Searches have been conducted for both pure (fully cloaked) and partial Dyson Spheres in the blackbody temperature region 100 <>

Sitter och läser igenom artikeln just nu, ett helvetes sätt att spendera en fredagsnatt på kanske men jag tycker det är jäkligt avslappnande iallafall :)

Problemet är förstås att även om man hittar ett suspekt infrarött objekt så är det inte helt lätt att utesluta naturliga alternativ, som en stjärna omgiven av tjocka dammoln

To definitely identify a Dyson Sphere one has to rule out more conventional and plausible natural sources with similar signatures. On the other hand, it is conceivable that a real Dyson Sphere could have been classified as a more familiar object. A number of astronomical objects have infrared signatures somewhat like a Dyson Sphere. Indeed, the birth and death phases of the evolution of many stars are characteristically associated with heavy dust clouds around the star. As Beichman (1987) notes “stars are conceived, gestate, and are born within a cocoon of gas and dust.”
Some objects with resemblances to Dyson Spheres include stars with thick dust shells, regions of dust in a galaxy and very young stars that form in regions of dust, Miras stars, planetary nebula, as well as other Asymptotic Giant Branch stars (AGB) and post AGB stars associated with the late phase of a star’s history. Some of the challenges of classification of such objects with mid-infrared signatures are succinctly laid out by Volk et al. (1992) in their discussion of a search for extreme carbon stars.


Artikeln beskriver iallafall hur man borde kunna urskilja riktiga dysonsfärer från naturliga objekt och finner tillslut 17 objekt som de tycker man borde titta närmare på.


This search has shown that at best there are only a few quasi-plausible Dyson Sphere signatures out of the IRAS LRS sample in the 100 <>

More information on candidates in the seventeen source list could help to decisively rule them out or even strengthen a case for some of them as potential Dyson Spheres. Specifically observations of maser signals associated with a source should eliminate it as a candidate. Improved infrared observations could also eliminate sources.

Ideen är häftig iallafall. Sannolikheten att man ska hitta en dysonsfär är nog liten, eller egentligen omöjlig att ens uppskatta tycker jag, men det hade varit intressant att se världens reaktion om en sfär faktiskt hade upptäckts! Hur skulle mänskligheten reagera om vi skulle upptäcka att det finns en civilisation där ute som är så oerhört mycket mer avancerade än oss att vi knappt kan föreställa oss det. Det skulle krävas att man plockar isär en planet av Jupiters storlek enbart för att få konstruktionsmaterial till sfären! 

En annan intressant fråga är förstås om det är en "naturlig" väg för en teknologiskt avancerad civilisation att ta, ifall de lyckas överleva nog länge och deras version av greenpeace inte lyckas övertyga dom om förträffligheten i att gå tillbaka till ett småskalig jordbrukssamhälle. Det finns nog flera alternativa vägar, om det tex går att färdas snabbare än ljuset på något sätt så försvinner ju behovet av att optimera resursanvändningen i varje solsystem. Då är det helt enkelt lättare att bara kolonisera ytterligare solsystem. Om däremot ljusgränsen är absolut så kanske civilisationen istället vänder sig till den virtuella världen och stannar kvar på sin egen planet utan något större behov av en hel stjärnas totala energiproduktion, ifall behovet av datakraft inte tillslut överstiger vad som kan åstakommas enbart på en planet med den energi som finnstillgänglig där. Det sistnämnda har även nackdelen att det är en lösning som "bara" hade funkat i några hundratals miljoner år upp till någon miljard år. 

Man kanske borde blivit astronom istället...

- Johan




2 kommentarer:

Anonym sa...

Man har ju börjat fundera på att lämpa upp ett gäng satelliter i rymden som kommer skicka en koncentrerad energistråle tillbaka till jorden efter att ha tagit emot solens energi via effektiva solpaneler i rymden. Det är en högst intressant idé.

Johan sa...

Iden med solkraftverk i omloppsbana som skickar ner energin med mikrovågor är helt klart intressant. Det är väll enda sättet egentligen att göra solkraft till baskraft.

Problemet är bara att konstande för att transportera material upp till omloppsbana måste sjunka med flera storleksordningar innan det kan bli ekonomiskt. Alternativt skulle man kunna använda automatiserade produktionsmetoder i omloppsbana och frakta in byggnadsmaterial från asteroider eller månen.

Lär nog dröja länge innan vi kan göra något av de två alternativen :(